Rotade i ett (av många) skåp här hemma och hittade en galet gammal Canon IXUS II APS-kamera. Den var inte speciellt cool när den kom och ännu mindre idag när varenda kotte plåtar digitalt. Men det är ändå lite nostalgi över det pissiga filmformatet APS som Kodak lanserade 1996 och ganska effektivt tog kål på runt 2004. Litet och smidigt; bara ploppa in den lilla rullen i kameran som snällt laddade filmen åt dig. Man hade tre olika bildformat att välja mellan; High def, Classic och Panorama som egentligen bara var olika ramar som styrde hur stor del av filmrutan som exponerades. Och hade man råd med en lite lyxigare kamera så lagrade den även en hel del exponeringsinformation på ett litet chip i filmrullen, som sedan labbet kunde få helt onödig tillgång till vid framkallningen.
Bildkvaliten var patetisk i jämförelse med dagens digitala pocketkameror (eller vanlig 135-film), men dög fint åt moster Agda och semesteralbumet från Kreta -98. De gigantiska sk. panoramabilder som kameran spottade ur sig var ett litet helvete att klämma in i ett album (som givetvis måste vara anpassat för APS-bilder) och ännu mindre hitta en vettig ram till. Jag är nog inte speciellt ensammen om att med gott samvete slänga dessa gamla kameror i soporna, och aldrig någonsin sakna dem.

Utdöd sedan länge – Canon IXUS II APS
(Bild tagen och 100% bearbetad med en annan pryl som kanske blir utdöd så småningom – iPhone)
Senaste kommentarer